Trädgård, barn, natur och politik
En vacker sommardag styrde vi kosan söderut, närmare bestämt Porkala. Jag står för att ärlighet varar längst och i detta fall tänker jag våga berätta att det här var första gången jag någonsin varit i Porkala. Har inte haft vänner eller bekanta där att besöka och då jag var yngre var det inte i mitt intresse ännu att vandra i naturen eller utforska egna hemkommunen..men bättre sent än aldrig. Nu är barnen såpass stora så jag har tid och möjlighet att åka med dem och faktiskt ha tid att se sig omkring, inte bara springa efter barnen och se vad de håller på med. Jag har ofta klagat på vägarna här uppe i norr men oj så vägen också längst söderut var ”kringelikrok” – men vilka vyer! Det känns faktiskt en stor skillnad mellan söder och norr, söderut tycker jag finns mycket mer större arealer och åkrar man åker igenom samt en massa gamla hus och större byggnader man egentligen borde stanna och titta närmare på. Som ni märker är Kyrkslätt stor kommun i den bemärkelsen det tar för mig från hemmet i Evitskog ner till Porkala tar cirka 45 minuter, till Veikkola skulle det ta 1h!



Jag har ju sett Porkala marin i vänners flöden på FB men äntligen fick man se den live själv också. Väldigt mysig liten plats där man uttryckligen nästan kan sitta på vatten – flickorna gnuggade ögonen några gånger då de såg ut som om människor satt ovanpå vattnet och åt. Där gäller det för servitörerna att ha koll på balansen 🙂







Roligt med en liten butik med det allra viktigaste – glass! Ingen skillnad var man än är så är det glass som ligger på nummer ett för mina barn. Flickorna tyckte också det var mysigt och fint – medan minstingen mest blev tagen om han såg en stor båt, gräsklippare eller något annat motorfordon.








Nästa gång skall vi ha lite bättre med tid och utrustning så vi även kan kolla in naturen lite närmare, men det här var en bra inkörsport så vi vet vad som väntar!
Varje år blir jag lika häpen över hur snabbt växterna växer – bäst tycker jag man kan se detta i växthuset då man ser på mina tomater och gurkor. Inte minst då jag skall rensar bort alla ”tjuvar” (hade ingen aning om detta begrepp innan jag skaffade tomater..), det har gått några dagar och vips så finns det många små tjuvar på tomaterna 😉 Men för att kunna jämföra brukar jag ta foton med jämna mellanrum för att se det helt konkret. Naturens under, det härliga i att se hur något växer – det är verkligen häpnadsväckande. Är ju aningen partisk här men kan nog säga de tomater jag äter från eget växthus slår alla andra tomater med hästlängder..
Jag skall inte ljuga och säga det är enkelt att sköta om tomater eller gurkor, det kräver nog en hel del rensande och igår var jag ex. där 1,5h för att rensa, ta bort alla överlopps blad, stjälkar och för att lyfta upp gurkorna så de kan växa fritt och inte bara ligga på marken. För att inte tala om att vattna precis varje dag, minst 1 gång och nu vid hetta ibland även morgon som kväll. Men just nu, denna tid på sommaren är det värt varje sekund! Så funderar ni på att skaffa växthus – tveka inte, gör det! Du kommer få lön för mödan, jag lovar.


Första anhalten blev här i ”hemknutarna”, närmare bestämt Veikkola och caféet Mummola. Ett café som nyligen även börjat med en form av Bed & Breakfast. Redan då jag satt första foten innanför dörren visste jag att detta ställe placerar sig lätt i min top 3 av alla caféer jag någonsin sett. Att min favorit radiostation är Yle Vega och höjdpunkten på fredag kväll är att lyssna på Tongåvan och göra HBL:s korsord gör väl att detta ställe är som gjort för mig, men även utan dessa bakgrundsattribut känner säkert mången nostalgi i detta hus.





Det är allt i detaljerna – kolla in alla de olika sektionerna, med stilrena små prylar som säkert väcker känslor hos de flesta (förutom då kanske mina småttingar som mest såg med stora ögon på alla godsaker och slickepinnar de såg). Då vi besökte Mummola hade de på lunchlistan köttbullar och mos – kan det bli mer stilrent än så? 🙂





Prisklassen är det andra vi kan diskutera – priserna ligger lågt under medeltalet av caféer i huvudstadsregionen – dessutom var bakverken inte alls sådär sliskigt söta som färdigt massproducerade sötsaker lätt är på en del ställen. Tvärtom, riktigt behagliga och färska.
Skulle jag vilja ta en snabb-retreat ”hemestra” kunde jag väl tänka mig checka in här för en natt och bara sitta och läsa en bra bok och låta tankarna gå bakåt i tiden då man var liten och brukade spela pasians / kortspel hos alla mina äldre släktingar. Det var tider det. I risk för att bli för sentimental och ”allt var bättre förr”-prat så låter jag er själva titta på alla fina detaljer i bilderna (jag är ju född -84, kan vara lönt att nämna då jag ger säkert intryck av aningen äldre så som jag låter, men var redan som ung lillgammal och något av det ligger nog i blodet ännu..)







Det finns några hemsysslor som kommer längst ner på listan av saker jag drar mig från att göra och slarvar med – att reda upp byk och sedan att putsa grillen. Dessvärre hade jag glömt putsa grillen ifjol höstas och ni vet ju vad det innebär. Inte alls en rolig överraskning då jag skulle säsongsöppna grillningen. Nu glömde jag ta helt den första värsta bilden före sprayandet, men ni kan säkert föreställa er.
Eftersom jag redan innan prövat mirakelsprayet med ättikan på att få bort mögelfläckar från trä tänkte jag testa även här. Hör och häpna – lätt som en plätt. Inga äckliga konstgjorda kemikalier utan bara ättika, vatten och lite diskmedel gjorde susen. I vanliga fall får man gnugga rätt rejält och ändå blir flottet kvar, men detta tog igen en väldigt kort stund och jag kunde nöjd avsluta projektet och äta grillmat igen!
Men nu är frågan – var hittar jag ett mirakelmedel (android?) som kan fixa byket och sortera i rätt hög, vika och lägga in i klädskåpen…? 😉

