Trädgård, barn, natur och politik
Publicerat den 14 juli, 2021 av Josephine
Som följande resmål valde vi att åka till Hvitträsk. Sist jag var här var det med ett gäng från Montreal i Kanada som var besök över 11 år sedan och jag fick välja ställen att visa dem under den vecka de bodde i Helsingfors. Däremot var jag inte då i själva muséet utan organiserade mer kring middagen.
Jag har märkt att ju äldre man blivit har även intresset för olika delområden i livet skiftat – då jag var yngre lade jag inte alls märke till den fina arkitektur man kan skåda i Hvitträsk eller den fina planeringen i trädgården. Men så är det väl, som barn, ungdom och tonåring och vuxen är fokus av intresse olika. Samtidigt är det ju faktiskt en bra sak! Man bygger på erfarenheter och lär sig i livet, hela tiden. Därför kan man väl besöka olika platser flera gånger, för varje gång kan man se och uppleva något som gått om förra gången, speciellt då det kommer till platser som är så mångsidiga som Hvitträsk.
Det var spännande att springa ute på stigar och titta på de fina vyerna. Däremot var det riktigt konditionsträning att bestiga upp från stranden till muséet, jag bad flickorna räkna trapporna och de kom fram till 136 trappsteg (dock i sten så de är nog inte riktigt optimala att springa upp och ner på). Det här är då ingen väg man går med barnvagn, vilket kan vara bra att minnas om man rör sig med småbarn.
Det är alltid lika svårt att få djup och höjd på bild, men här några försök för det var faktiskt en häftig väg upp!
Med tanke på att jag är lärare i historia har jag inte varit den riktigt aktivaste att dra med mina barn på museum, men nu anser jag de börjar vara i den åldern att de kan ta in och förstå på en bättre nivå (om man nu frånser min snart 4-åring, men han är i den åldern han ändå kan tas med och orkar gå utan vagn). Det tyckte det var jätteroligt att få gå med blåa plastskor och titta på ”en Mansion” (direkt citerat av äldsta dottern). Bra de också får se hur de privilegierade levde 100 år sedan, för det må ju sägas det här inte var ett vanligt hem utan något extraordinärt, redan i början på 1900-talet.
Jag rekommenderar faktiskt alla att gå en rundtur och läsa om alla dessa rum och bakgrund, jag tänker inte här börja förklara desto mer utan låter bilderna prata för sig själv. Trodde redan jag hade sett allt och var positivt överraskad av det jag sett men sen steg jag in i biblioteket / arbetsrummet. WOW! Barnens första reaktioner: ”Jag vill också ha sådant här bibliotek”, ”Varför är där en naken kvinna på bilden?”
Ute på gården finns även ett café man kan ta smått och gott efter rundan, vilket kan behövas i denna hetta. Rekommenderar varmt för såväl stor som liten!
Kategori: Okategoriserade, Politik, Småbarnsliv