Idag är en glädjens dag trots regn och åska – för idag har jag äntligen planterat tomatplantorna och köpt lite blommor. Gurkorna är ännu kvar. Att få plantera i växthuset och se hur det växer är ungefär samma känsla som barn har i godisaffären – som ett litet paradis. Jag brukar ju köra med mullpåsar som har färdig mix med all näring som behövs för hela sommaren, vilket har fungerat riktigt finemang för mig. Är väl ändå inte riktigt så 100% trädgårdsmästare att jag skulle fixa sådant själv utan fuskar lite här.

Nytt för i år är att jag istället för att ha plastsäckarna på marken nu köpt baljor till mullen och tomaterna/gurkorna, delvis för att inte ha massa mull som rinner över hela tiden och för att det blir lite mer rum i mitten av växthuset (mitt växthus är 9m2).

Finns det annars något härligare än blommor? Till och med ängen med alla de gula maskrosorna ser ut som en härlig sommaräng. För att fira denna underbara, fuktiga dag åkte vi på lunch till Bistro o Mat till Kyrkslätt – var skönt att sitta utomhus och njuta av trerätterslunch i en av mina favoritrestauranger. Minns knappt när jag var ute och äta på restaurang senast (orsak behöver knappast anges). När sista biten var påväg ner i magen började regndropparna komma och åskan dundra. Riktigt i grevens tid så att säga. Ibland är det riktigt fint att en vanlig måndag kan förvandlas till en så ypperlig och fantastisk dag.

Edit: mina föräldrar var nyss och köpte till mig gurkplantor så nu är alla i mullet! Jag fick dessutom sällskap av min bästa lilla trädgårdsmästare 🙂

Att fixa och pynja i trädgården har inte varit något som följt med mig sen barnsben. Faktum är att jag ofta inte alls förstod mig på min mamma då hon alltid kom och sa jag skall komma ut och njuta av att vara utomhus. Att hellre sitta inne med en bok framför näsan eller lyssna på musik lockade mer än att vara ute i gassande sol eller göra något i trädgården. Tänk så saker och ting kan ändras. Jag skulle säkert kunna skriva en bok om allt jag ändrat åsikt om före och efter jag blivit mamma. Nästan så jag kan skratta åt mig själv och hur man fått svälja många ”jag tänker då aldrig/jag kommer alltid att…”

Min mamma och pappa bor ju på samma gård så om jag vill få lite inspiration till trädgården går jag till dem – där jag kan konstatera att gräset helt enkelt är grönare på andra sidan. Tröstar mig dock med att jag har många år på mig att komma ifatt och lära mig om olika växter och hur fixa lite liknande på egna backen.

Eftersom jag nu väl kom igång med att lassa sand och täcka in gräsmattan fortsatte jag med det – nu ville jag ha en liten ”lounge” i trädgården där jag kan förhoppningsvis ibland slå mig ner beskåda blommor och planteringar. Kanske en liten kopp kaffe alltid nu som då i gott sällskap..

På tal om sällskap fick jag världens bästa sällskap att lassa sand med – min 3-åring. Han sprang bredvid ”traktorn och släpet” (en sittbar gräsklippare med släp) och visade vart jag skulle stanna och lassade av och på sand med mig. Tack och lov allt blir lättare med åldern – det här hade då inte varit möjligt ett år sedan. Att jag kan göra trädgårdsarbete tillsammans med pojken.

William väntade mest på att få vattna – vilket han fick efter all sand var lassad. Tror det gick sisådär 7 lass till denna del, som ännu saknar lite planteringar och blomster, men ni kanske ser lite vad jag tänkt. Bilringarna skall ni få se senare ett skilt inlägg om, har en hel del bilringar som får lite nya uppgifter i trädgården. Denna samling skall få blommor. Är inte helt 100 ännu med hur och var vissa lådor eller ställningar skall vara men sånt brukar jag bestämma då jag sökt blommora och placerar ut dem.

Här är då växthuset ifjol

Här är växthuset med lite uppdaterad omgivning på bägge sidor.

Nu när värmen visar på sommartemperatur ute har jag svårt att hålla mig från att redan lägga ut tomat- eller gurkplantorna men de får växa till sig lite, lite ännu. Då passar jag på att ta mig en blick till förra året och blir så glad över att det snart blir den tiden på året då man kan gå ut i eget trädgårdsland och mumsa sig mätt (eller bakgård/skog – där finns ju bären!). Märkte jag alltid glömmer ta bild då växthuset står i ”blom”, eller rättare sagt ser ut som en djungel men samtidigt kanske lika bra. Det är rätt mycket rensas om vi säger så..

”En traktor kommer lastat med…” . Barnen tycker om att plocka grönsaker och göra egen kiosk – precis som jag gjorde då jag var liten. Minns då vi hade även ute vid vägskälet en liten kiosk där vi sålde ärter (min bästis pappa var bonde då med egen ärtåker..) och jag minns ännu hur vi rensade och plockade ur alla ärter ut skalen eftersom vi hade till salu ärter enligt literpris – och samma pris för såväl plockade ärter i sina skal som ärter vi hade rensat ut ur skalen. Nå, vi var ju inga riktiga affärskvinnor då ännu men man lärde sig. Livet är ju ett livslångt lärande, som faktiskt börjar redan som liten. Jag vågar nog nästan påstå jag lär mig något varje dag, ibland dock så jag förstår det först senare. Skönt så. En människa som upplever sig fullärd känns faktiskt lite skrämmande.